Vad är det som får fastighetsmarknaden bort från jämvikt?

Nationalekonomer arbetar ofta med allmänna jämviktsmodeller (Riksbanken har RAMSES; Konjunkturinstitutet har KIMOD). De kallas för allmän jämviktsmodeller för att modellbyggaren behöver göra ett (eller flera) antagande(n) så att utbud och efterfrågan (de nationalekonomiska Walrasianska hörnstenarna som ingen nationalekonom kan leva utan) på olika varor balanseras i ekononomin. När utbud och efterfrågan är lika med varandra, då råder jämvikt!*

Är då priserna på husmarknaden i  jämvikt? I boken försöker jag visa att de förmodligen inte är det (eller egentligen att det finns flera olika jämvikter som vi kan välja mellan, även om jag inte för diskussionen i termer av jämvikter**). En anledning till att priserna förmodligen inte befinner sig i jämvikt är att utvecklingen beror på att det finns individer som agerar för att få dem "ur jämvikt". Dessa individer kanske arbetar på någon bank, de är kanske politiker, lobbyister eller portföljförvaltare. Givet sina förväntningar om framtiden agerar de nu för att påverka utvecklingen. Det finns även individer som påverkar jämvikten utan att inse att de gör det (innovatörer, någon villaägare, eller kanske företagare i andra länder), vilket inte är så konstigt i en global värld.

Faktum är att den entreprenöriella aktiviteten som olika mänskor vidtar vid olika tillfällen, för att förbättra miljön omkring oss, är problematiskt att representera i allmänna jämviktsmodeller (något som Joseph Schumpeter redan hade koll på 1939). Det är inte så konstigt egentligen: en modell som speglade verkligheten relativt väl för 30 år sedan gör det förmodligen inte idag, givet den utveckling som har ägt rum med internet, mobiltelefoner, finansiell innovation, ökad globalisering, och allt annat kul.

Därför är det intressant att granska om entreprenörer (i den mån man kan identifiera dem) gör bra eller dåliga beslut! Forskningen säger till exempel att de gör det inte (många nystartade företag går i konkurs på grund av att de är för optimistiska). Jag granskade faktiskt deras optimism tillsammans med Ola Bengtsson med hjälp av data från Konjunkturinstitutet. Jag skrev en liten artikel om det här på Lunds Business Review (men har även blivit omnämnd i Harvard Business Review BN, StrictlyVC, Veckans Affärer och Dagens Industris pappersupplaga).

Är det kanske så att den entreprenöriella aktivitet som äger rum runtom i Sverige (vare sig den mynnar ut i nybyggda verandor, eller renoverade lägenheter) säger något om det finansiella systemet som allmänna jämviktsmodeller inte gör? Jag tror att det gör det; den implicita garantin är nog ganska relevant för utvecklingen.
 

* Råder det någonsin en jämvikt på någon marknad hela tiden?

** Om man kan välja mellan flera olika jämvikter, vad representerar då konceptet "en jämvikt"?