Jag fick frågan varför inflationstakten har varit så låg på sistone i Sverige (jag doktorerar som sagt på inflationsförväntningar). Man får nog fundera lite på vad inflation är för att kunna svara på frågan varför den är låg. Vi mäter inflation genom årliga förändringar i konsumentprisindex (innan 2005 rensade SCB för substitutionseffekter, men inte efter). Går man in på SCB:s hemsida (länk här) ser man hur priser på olika undergrupper i konsumentprissindex har förändrats över åren.
I princip har alla stora produkter som produceras inhemskt, såsom boende, energi, gått upp mycket i pris (du hittar intressant data via länken). De varor som vi importerar har gått ned ganska mycket (kläder, elektriska apparater). Man skulle kunna säga att importen har bidragit till en lägre inflationstakt (sedan kan man diskutera huruvida det är en substitutionseffekt eller ej). Har vi dessutom en starkare krona än normalt är det inte märkligt att vi får importen till en billig peng, och att inflationen blir låg. Det är det enkla svaret.
Sedan kan man ställa sig lite större frågor. Granskar man växelkursen sedan 1990 ser den väldigt stark ut. Det är inte ofta som den ligger nere på 6 spänn mot dollarn. Storyn här är kanske att Sverige är en sektor som överviktas hos diverse fondförvaltare tack vare den gynnsamma profilen på trevliga exportbolag samt konservativt skött statskassa, om man jämför med många andra utvecklade länder. På sidan 73 i boken har jag en tabell med skuldkvoter för många länder, där Sveriges utveckling inte ser särskilt munter ut, men där den ändå är i paritet med många andra länder som man skulle kunna säga att det har gått sämre för. Ur det perspektivet kan det vara lätt för förvaltare att gilla Sverige.
Utvecklingen för kronan är nog stressande för mindre svenska bolag som inte kan dra nytta av att lägga om produktionen på olika underleverantörer. Här kan man tänka sig att Hennes & Mauritz har lättare för att anpassa sig än vad några exportbolag i Gnosjötrakten kan. Den här utvecklingen (merchanting) tycker jag att man kan ana sig till i handelsbalans respektive tjänstebalans (Se Ekonomifakta till exempel). Implikationen blir att det finns en hel del pengar som aldrig når den bredare reala ekonomin, ur ett svenskt perspektiv, och kanske då inte heller bidrar till inflationsutvecklingen. Men det är svårt att vetenskapligt dra några bestämda slutsatser utan bättre data, och det förklarar inte en avvikelse för inflationen på kort sikt under några kvartal.
En punkt som jag berör i bokens sista kapitel är att Sverige skulle ganska lätt kunna hamna i en situation där kronan säljs av på grund av att förvaltare behöver sälja av svenska säkerställda obligationer i samband med oroligheter på internationella kapitalmarknader. Vi har sett hur regeringen fick brått att hjälpa Ukraina att finansiera sina budgetunderskott nu under den senaste politiska krisen med EU/Ryssland i mars. Skulle Ukraina ställa in betalningarna under okontrollerade former, som sedan hade fått spridningseffekter på andra marknader, skulle man kunna tänka sig att det hade skett i samband med de olika scenarion som jag räknar upp i boken. Jag tror att vår regering är så medveten om Sveriges utsatthet att de gärna bidrar till att hålla kapitalmarknader i vårt närområde lugna och stilla, om möjligt. Ukraina är dessutom en marknad som svenska banker har exponering mot. Beroende på hur Riksbanken agerar kan man tänka sig att kronan säljs av olika mycket. Det hade med all sannolikhet påverkat inflationstakten i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar